Ankare

Blyplätt, stockankare, dragg, CQR, Danforth, Breeze och Bruce… Alla är bra på sitt sätt. Det klassiska stockankaret har under senare år fått hårdkonkurrens av smidigare och mer lätthanterliga ankartyper så som Danforth, CQR m.fl… I Stockholms skärgård är blyplätten och liknade fabriksgjorda plättankare av galvaniserat stål populära p.g.a. sin smidighet. Hopfällbara ankartyperna fungerar inte med många ankarspel. Dessa kräver manuell hantering. Iden med ankarspel är att både fälla och ta upp med enkla knapptryckningar Ankarleverantörerna och försäkringsbolagen har rekommendationer för vikt och storlek på ankare till olika båtmodeller.

Ofta leder ankarfunderingarna till att det blir två favoriter. – Köp bägge! Det är en fördel att ha två olika typer av ankare. De kan då komplettera varandra på flera sätt. Greppar inte det ena så har du det andra att prova med. Om det blåser hårt så kan det vara tryggt att lägga ut båda.

Ankarlinan

Rekommendationen är 40m lång, 10mm till 12mm i diameter. Tampar som är tunnare än 10mm diameter är inte greppvänliga nog. Ombord bör även finnas ytterligare 40m, för skarvning. Detta för att den ska vara 4-5 gånger längre än vattendjupet där ankaret fäster. Skarva gärna ankarlinan med tre meter kätting närmast ankaret. Metoden är inte alltid användbar i kombination med ankarspel. Alternativt kan du köpa en ankarlina med inflätade tyngder. En ny ankarlina bör den ”slås ut” innan den används. Det vill säga att den bör läggas ut i hela sin längd på till exempel en strand och skakas om så alla spänningar som uppstått av att linan varit fabriksrullad släpper. På så vis förhindras trassel. Förvara gärna ankaret och ankarlinan i perforerad plastbalja på badplattformen. En gammal blöt ankarlina är vare sig särskilt väldoftande eller trevlig att ha ombord. Nu för tiden finns det även ankarlinor i bandform på rullar med vev för fast montage för bekvämare hantering.

Ankarspelet i aktern

Utländska båttillverkare dubbelkollar ofta när det på en beställning står att ankarspelet ska sitta i aktern. Det är mycket ovanligt med ankaret i aktern, över allt utom i Sverige. Vår unika allemansrätt gör att vi går i land vid alla möjliga stränder. Då är det praktiskt med ankaret i aktern. Vid ankring i fören riktar sig förstäven mot vind och vågor. Något som minskar påkänningarna på ankaret. Därför är fören generellt en utmärkt fästpunkt för ankaret. Framför allt vid svajankring

Välja natthamn

Att i rätt sällskap sitta vid strandkanten en fin kväll medan solen går ner ger oförglömliga minnen. Att vakna av att båten slår mot en undervattenssten och tvingas förtöja om i mörkret är oförglömligt på ett mindre angenämt sätt. Försök därför välja rätt natthamn.

Att djupet är större än 3m, bottnens beskaffenhet (La=lera, Sd=sand, St=sten, K=klippbotten) samt förekomst av el- eller telekablar kan gå att utläsa ur sjökortet. Om hamnen är väl skyddad för vind och svallvågor går till viss del att bedöma av sjökortsbilden. Men, man måste alltid ”kolla på plats”. Tänk på följande:

- Ler- och sandbotten ger ofta bra ankarfäste.

- Stenbotten kan medföra att ankaret fastnar för gott. Klippbotten ger ofta inte något fäste alls.

- Du ska kunna ta dig ut, även om vinden vänder! Hård vind och sjöhävning kan leta sig in runt uddar och in i vikar, som i lugnt väder är skyddade och fina.

- Välj en alternativ plats för eventuell omförtöjning i nattens mörker. Om vinden vänder…

När du styr mot stranden:

- Ha en utkik i fören.

- Där stranden är som brantast är det oftast djupast.

- Det går att använda bergskilar då det saknas träd. Dessa slås ner i sprickor eller skrevor.

- Det kan även gå bra med en kraftig skruvmejsel.